Att kunna försörja sig på sin lön
Tisdag 19 januari deltog redQ i ett rundabordssamtal anordnat av organisationen Rena Kläder. Syftet med mötet var att stora textilföretag, frivilligorganisationer och fackliga företrädare skulle diskutera konkreta strategier för att höja textilarbetares löner.
Rapport om låga löner
Mötet hölls med anledning av rapporten “Syr kläder för småpengar”. I rapporten beskrivs löneläget och arbetssituationen inom textilindustrin. Man slår fast att minimilönerna i lågkostnadsländer som Kina, Indien och Bangladesh inte räcker för att arbetarna ska kunna försörja sig själva och sin familj. Att stat och fabriksägare i aktuella länder arbetar för att hålla minimilönerna låga gör att arbetarnas röst går förlorad.
redQ uppmuntrar facket
redQ fanns med på rundabordssamtalet för att illustrera att det finns sätt på vilket man konkret kan främja löneutvecklingen inom textilproduktionen. Vi berättade om att det första vi gjorde när vi startade vår produktion i byn Bagatipara, Bangladesh var att bjuda in fackliga organisationer som utbildade vår personal i vilka rättigheter de har som arbetare. De fackliga företrädarna lärde även ut hur arbetarna skulle gå till väga för att driva en lokal fackförening. Sagt och gjort, arbetarna samlade till möte och röstade fram åtta representanter som agerar språkrör för arbetarna i dialogen med oss ägare. Arbetarna håller allmänna möten med jämna mellanrum och de frågor som diskuteras lyfts vidare till Jonak (vår VD i Bangladesh) eller till oss. Det kan handla om allt från behov av fler fläktar för att förbättra arbetsmiljö till önskan om att få hjälp med att besöka optiker. Efter snart ett och ett halvt års praktisk erfarenhet vet vi att det enda sättet att ta till vara på de anställdas bästa är att värna om deras rätt att organisera sig fackligt och att skapa en bra dialog mellan fack och ledning.
Ett praktiskt exempel på lönesättning
I frågan hur man kommer fram till en lön som arbetarna kan leva på berättade vi för deltagarna på Rena Kläders rundabordssamtal om hur vi gjorde. Vi började hösten 2008 med att undersöka förutsättningarna på plats i Bangladesh. Vi fick lära oss att miniminlönen i landet är 162 SEK/månad och att det som betecknas som en levnadslön (siffra presenterad av norska Framtiden i våre hender) är cirka 470 SEK/månad. Vi letade efter fler referenser, eftersom vår fabrik ligger i en by på landsbygden, där levnadskostnaderna är nästan hälften så höga som i huvudstaden Dhaka. I den enda närliggande fabriken som har kvinnliga anställda (en juicefabrik) tjänar de anställda 120 SEK/månad. Med dessa siffror som underlag frågade vi våra anställda vad de skulle vilja ha i lön. Deras första förslag var 220 SEK/månad. Vi stämde av denna siffra mot textilfacket BTGWL och ILO (båda på plats i Bangladesh), som båda tyckte att 220 SEK/månad var en rimlig lön med tanke på att arbetsplatsen ligger på landsbygden.
När vi till slut satte oss ner och löneförhandlade med facket kom vi överens om en grundlön på 300 SEK/månad, plus en månadslöns bonus i samband med de två Eid-högtiderna varje år. Utslaget på ett år blev den totala lönen alltså 350 SEK/månad. I oktober 2009 var det dags att omförhandla lönerna och vi kom då överens med facket om att löner och bonus skulle höjas med 6%. I skrivande stund tjänar våra anställda 371 SEK/månad. Siffran motsvarar inte Framtiden i våra henders beräkning för levnadslön i Bangladesh, men ligger långt över vad centrala fackliga organisationer ansåg vara en rimlig lön på landsbygden.
Vad tycker du?
Våra arbetares lön är inte den högsta i Bangladesh (även om bilden blir en annan om man räknar timlön, eftersom våra arbetare till skillnad från de flesta andra “bara” jobbar 8 timmar/dag). Det unika med den är att arbetarna genom facket själva har fått vara med och bestämma lönenivån. Vi på redQ ser arbetares rätt att organisera sig som en grundförutsättning för att kunna förbättra arbetsförhållanden och löner inom textilindustrin. Vad tycker du? Lämna gärna en kommentar.
